Infrastruktur

Låt muspekaren vila på "läs mer" så ser du Miljööverdomstolens referat. I de fall vi inte har tillgång till domen i heltext har vi länkat till Domstolsverkets "Vägledande avgöranden" där du själv kan söka efter domen (och underrättsdomar) på Avancerad sökning. Välj Miljööverdomstolen och skriv in målnumret. För Högsta domstolens domar välj Högsta domstolen och skriv in målnumret.

På Domstolsverkets webbplats finns även andra äldre avgöranden. Vi har valt att presentera domar som är från år 2005 och framåt inom utvalda områden.

Vägledande domar
Miljööverdomstolen

2006

Järnvägsbro m.m. - M5040-05 samt M5557-05, M5560-05 och M5562
LAGRUM
2 kap. 9 §, 4 kap. 8 §, 7 kap. 27 §, 28 a §, 28 b § och 29 §, 11 kap. 23 §, 16 kap. 1 §, 17 kap. 1 §, 19 kap. 2 § samt 21 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut
1 kap. 1 § och 4 §, 2 kap. 2 § och 8 §, 4 kap. 1 § samt 5 kap. 1 § lagen (1995:1649) om byggande av järnväg
20 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.  Senast ändrad genom Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1882/2003
Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar. Senast ändrad genom Rådets förordning (EG) nr 807/2003.
Efter att regeringen vid prövning av en ansökan enligt 17 kap. miljöbalken tillåtit Banverket att bygga en järnväg (del av Botniabanan) ansökte Banverket hos miljödomstolen om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § (avseende Natura 2000-områden) och 11 kap. miljöbalken (vattenverksamhet). Miljödomstolen meddelade tillstånd som överklagades. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att en tillståndsmyndighet vid sin prövning av en ansökan om tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, måste anses vara bunden av regeringens föregående tillåtlighetsbedömning (17 kap. MB) som i detta fall inkluderade påverkan på Natura 2000-områdena. På grund av att prövningens omfattning bara kom att gälla villkor för tillståndet avslog MÖD begäran om att inhämta förhandsbesked från EG-domstolen angående alternativa järnvägssträckningar. I sak hade regeringen inte tagit slutlig ställning till frågan om vilka kompensationsåtgärder som krävdes för att meddela tillstånd. MÖD uttalade att en åtgärd, för att fylla sin funktion som kompensation, i huvudsak skall vara genomförd redan när intrånget i Natura 2000-området sker. Därför var det inte möjligt att sätta en av Banverket föreslagen kompensationsåtgärd, en våtmark som eventuellt skulle kunna komma i konflikt med flygsäkerhetsintressen, på prövotid. De kompensationsåtgärder som Banverket i övrigt hade presenterat befanns inte vara tillräckliga. MÖD upphävde miljödomstolens domar och visade målen åter till miljödomstolen för fortsatt handläggning.

2005

Besprutning av banvallar - M3534-04
LAGRUM
12 § Statens Naturvårdsverks föreskrifter (SNFS 1997:2) om spridning av kemiska bekämpningsmedel
Miljööverdomstolen instämde i underrättens bedömning att den spridningskarta som Banverket ingett i sin anmälan till kommunen var tillräcklig även om den inte i detalj angav var spridning skulle komma att ske. Föreläggandet upphävdes. ( Likalydande samtidigt meddelade domar avseende andra kommuner, M 3535-04, M 3536-04, M 3537-04 och M 3538-04)
Master och antenner för mobiltelefoni
- M7485-04
LAGRUM
1 kap. 1 §, 9 kap. 1 § 3 samt 26 kap. 3 § 3 st. och 21 § miljöbalken (1998:808)
En miljönämnd hade förelagt ett mobilnätföretag att inge en karta över var master och antenner som sänder/tar emot elektromagnetisk strålning för tredje generationens mobiltelefoni var placerade i kommunen. Föreläggandet motiverades med att kommunen behövde uppgifterna för sin tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen upphävde föreläggandet efter att ha funnit att strålningen var så svag att den enligt nuvarande vetenskapliga rön inte kunde medföra olägenhet för omgivningen varför verksamheten inte kunde omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade först att även om en verksamhet inte är farlig för miljön men omfattas av några av punkterna i 9 kap. 1 § miljöbalken är en sådan verksamhet att beteckna som miljöfarlig. Det räcker med att det finns en risk för påverkan. MÖD framhöll även att masterna kan ge upphov till psykisk oro hos närboende vilket är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken. Slutligen fann MÖD att uppgifterna som miljönämnden begärt ansågs behövliga för den övergripande tillsynen varför miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut fastställdes.
Järnväg - föreläggande - M3017-04
LAGRUM
2 kap. 3 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
Banverket hade förelagts av en miljö- och hälsoskyddsnämnd att vidta bullerdämpande åtgärder i ett antal fastigheter som hade ett maximalt buller överstigande 55 dB(A) inomhus. Åtgärderna skulle sänka bullret till 30 dB(A) ekvivalent och till 45 dB(A) maximalt inomhus i samtliga boningsrum, inte bara i sovrum. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att fastigheterna berördes av järnvägsbuller från en sträcka som byggdes i början av 1990-talet d v s före infrastrukturpropositionen som kom våren 1997. I propositionen fastlades vilka bullernivåer som bör gälla för ny- eller ombyggnad av järnväg samt angavs godtagbara bullervärden för befintliga miljöer. Då den aktuella sträckan byggts före år 1997 var den att anse som en befintlig miljö varvid MÖD fann att åtgärder skulle vidtas så att fastigheterna inte utsattes för bullernivåer från järnvägstrafiken som översteg 55 dB(A) maximalt inomhus nattetid fler än fem gånger per natt (kl. 22.00-06.00) i de rum som kunde användas som sovrum. Föreläggandet ändrades i enlighet härmed. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:62 (M 1512-04)).
Järnväg - föreläggande - M1512-04
LAGRUM
2 kap. 3 § och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
I målet var inte tvistigt att åtgärder för att innehålla 70 dB(A) vid uteplats i enlighet med föreläggandet skulle vidtas. Däremot hade Banverket klagat över tiden för fullgörande av föreläggandet och angett som grund att ekonomiska medel inte kunde garanteras före år 2010. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att bullernivåerna var så pass höga att det ur hälsosynpunkt var nödvändigt att åtgärderna vidtogs inom den tid som Miljö- och hälsoskyddsnämnden medgett. Att Banverkets verksamhet finansieras med anslag från riksdagen och att bullersituationen i kommunen enligt Banverkets planering inte kunde åtgärdas före år 2010, inverkade inte enligt MÖD:s bedömning på de skyldigheter Banverket hade som verksamhetsutövare enligt miljöbalken. (Samma dag meddelade MÖD fyra andra avgöranden med Banverket som part, M 6047-04, M 9590-04, M 8991-03 samt MÖD 2005:63 (M 3017-04)).
Radiomast - M7839-03
LAGRUM
12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
Efter anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken förbjöd länsstyrelsen uppförandet av en radiomast, varefter miljödomstolen upphävde förbudet. Miljödomstolens dom överklagades av en enskild person. Miljööverdomstolen avvisade överklagandet eftersom prövningen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken tar sikte på skyddet av naturmiljön, som är ett allmänt intresse, och rätt att föra talan mot en dom med åberopande av ett allmänt intresse normalt sett inte tillkommer en enskild klagande.
Dispens från nationalparksföreskrifter
- M8153-04
LAGRUM
1 §, 3 §, 4 § och 5 § nationalparksförordningen (1987:938)
Kungörelse med föreskrifter om Stora Sjöfallets nationalpark (SNFS 1987:8)
Att sätta upp en 40 meter hög vindmätningsmast i en nationalpark under en begränsad tid och i syfte att undersöka möjligheterna att etablera vindkraft i området har av Miljööverdomstolen inte ansetts utgöra ett sådant särskilt skäl för att dispens från nationalparksföreskrifterna skall meddelas.

Mera om Infrastruktur

Naturvårdsverket
(Landmiljön)

 

 

Uppdaterad 2008-06-26